tisdag 4 september 2007

Bedöma värmningar

Värmningarna avslöjar mycket för ett öga som kan bedöma dem. Att kunna läsa värmningar tar många år att lära sig men här skall ni få lite börja med. Många av er är säkert så pass rutinerade att ni klarar er utan denna snabbkurs men ni kan ju alltid göra någonting annat.
Allmänt: En häst som är i absolut toppslag är lätt att känna igen för de flesta, spänstig gång, blank hårrem och rask förflyttning. Problemen kommer när det är lågklassiga lopp med många "löss". Kan man här plocka bort de hästar som INTE ser bra ut är mycket vunnet. Vi börjar med att titta på lite förekommande hältor.
Framhälta: Om hästen har ont i ett framben ser man detta på att den nickar när den springer. Vidare försöker hästen alltid att springa bort från smärtan. Har den ont i höger fram vill den gärna springa inåt i banan. Den drar alltså åt vänster. Kusken måste dra hårdare i höger töm och detta får till följd att hästen vrider huvudet åt höger, man säger att hästen bryter utåt eller hänger på en töm. Det finns hästar som springer och bryter utan att ha ont. Detta korrigeras dock lätt med murphybländare eller huvudstång. I regel känner dock hästen av någon form av smärta när den börjar bryta. Vid framhältor nickar också hästen. Det kan vara marigt för en mindre rutinerad värmningsbedömare vilket ben som hästen är halt på när den rör sig i snabba farter. Det är här åren på travbanorna kommer till sin rätt. Varje gång hästen belastar det framben som den har ont i drar den upp huvudet och varje gång som det friska benet belastas sjunker huvudet ner. Det ser ut som om hästen springer och nickar.
Hältor bak: Svårare att diagnostisera. Detta gäller dock. Hästen försöker även här att springa ifrån smärtan. Har den ont i höger bakben vill den gärna springa inåt i banan, hästens rumpa drar sig åt vänster och den bryter utåt med skallen. Kusken måste alltså hålla hårdare i högertömmen för att inte ekipaget skall gå ner på innerplan alternativt störa invändiga ekipage. Man skall alltid vara observant på hur hästen håller huvudet. Bryter den utåt i banan med skallen indikerar detta alltså hälta på höger sida och bryter den inåt med skallen indikerar detta hälta på vänster sida.
Många har säkert hört uttrycket att en häst "drar ett bakben". Detta är överkurs och oftast är det enklaste sättet man kan se en bakhälta på är att iakta hur hästen håller huvudet och var den taktar ur, dvs förlorar rytmen i travet. I svängarna (vi pratar om rätvarv) är alltid yttersidan av benparen - högersidan, hårdare belastad och på raksträckorna är den vänstra sidan hårdare belastad. Detta gör att en häst som travar bra, dvs rytmiskt på rakorna och börjar takta ur och bryta utåt med huvudet när den kommer in i svängen har ont i höger bakben. En häst som travar som en klocka genom svängen för att börja takta ur och kränga när den kommer in på rakan har oftast ont i vänster bakben. Man har stor nytta av bakvarvsvärmningarna som vanligtvis föregår rätvarvsvärmningen, när det gäller slutbedömningen. Speciellt om den har problem med vänster sidan. Travar hästen som en kråka i svängarna i bakvarv indikerar detta alltså problem på vänster sida. Kanske inget bra spelobjekt för dagen.
Kombinerade hältor: Om hästen haft problem med höger bak en längre tid så får vänster framben ta för stor belastning vid varje steg. Vänster fram och höger bak sätts ju i samtidigt när hästen travar. Detta leder så småningom till en sk sekundär hälta eller diagonalhälta. Detta är mycket vanligt på våra travare idag, inte i större sammanhang men på "bondbanorna". Helt plötsligt kan ens ögonsten inte starta pga att den är halt på vänster fram. Man har missat hältan bak och detta är inte så konstigt då väldigt många hästar har problem med kurvorna och kuskarna är skickliga på att med hjälp av sidostängerna köra felfritt genom svängen. Man åtgärdar alltså vänster fram låt säga framkotan och lugnar ner träningen. Kanske börjar man att köra tryckvagn eller lätt backträning för att avlasta frambenen. Man har alltså åtgärdat sekundärhältan och glömt bort att åtgärda primärhältan. Om vi säger att hästen hade problem med höger bakknä från start är det helt förkastligt att börja köra med belastat arbete, tryckvagn etc. Bakknäna tar mycket stryk av den träningen och man är inne i en ond cirkel - primärhälta - sekundärhälta - åtgärda sekundärhältan - förvärra primärhältan osv. Här har ni förklaringen till många klappsenor och gaffelbandskador.
Special: Om hästen har lätt att galoppera in och ut ur kurvorna men i övrigt inte indikerar hälta kan detta bero på att hästen har en hög smärttröskel men just i omställningen raksträcka till kurva eller vice versa, då belastningen blir som hårdast känner av skadan och galopperar.
Tänk på: Att alla hältliknande indikationer inte behöver vara hältor utan att det kan handla om balanseringsmissar etc. Ut och kolla värmningar i sommar och försök att lära er tyda tecknen. Det här lär man sig inte i en handvändning men dom som kan det har ett visst övertag i liret. OBS! Skyll inte på mig om någon häst som visar upp alla ovanstående symptom och därför plockas bort ändå vinner. Det har hänt mig många gånger...

Inga kommentarer: