Detta skrevs alltså för 55 år sedan

Fjällsjö och turismen

Som mera tillfällig Fjällsjöbo har jag helt naturligt sett på bygden med nyfiken blick, försökt finna det karaktäristiska och jämfört med erfarenheter från andra trakter av vårt land. Att redovisa alla intrycken på ett begränsat utrymme låter sig inte göra. Det är ju dock ett erkänt faktum, att Fjällsjöbygden när det gäller naturskönhet och storslagenhet hör till de främsta som vårt land kan uppvisa. Här möter man det ena mäktiga panoramat efter det andra med harmoniskt avvägt linjespel, här glimmar tjärnar och sjöar i den mörka skogen, här ringlar sig bäckar och åar, här forsar de stora vattenmassorna fram och här finns de små idyllerna. Allt vad den nutida turisten i första hand söker efter.
Men ändå är Fjällsjö inte någon turistbygd. Detta har naturligtvis sina orsaker. Man bör då först och främst hålla i minnet, att nutidens människor blir överösta med all möjlig turistreklam och i den stora kören gäller det att göra sin röst hörd, om man vill få hit turister. Detta fordrar, att bygden som sådan satsar något på turismen och att man ser frågan på lång sikt.
Att vända sig till de exklusiva turisterna är nog knappast lönande, utan man bör nog lägga an på de, som vill komma i intim kontakt med den verkliga naturen. En del av de otaliga fäbodar, som ligger utströdd här och var- ibland vid någon badsjö- skulle kunna ställas i ordning och få uppleva sin renässans. Fiskevatten lockar säkert många och de otaliga vattenvägarna erbjuder idealiska stråk för kanotisten. Det rikt förgrenade nätet av skogsvägar för den cyklande turisten in i orörda naturområden och de många bergen erbjuder en strålande skidterräng.
De nu så populära bussresorna för stadsbefolkningen skulle också kunna dirigeras till fjällsjö, om lämpliga utflyktsmål gjordes i ordning; en skidstuga på något lämpligt berg, en slalombacke med en billig skidlift, en parkservering, där man kunde rasta efter en rundtur o.s.v.
Men för allt detta fordras djärva initiativ och en positiv inställning till turismen som ett led i bygdens uppblomstring. Och kanske först och främst, att bygdens befolkning lär sig uppskatta de skönhetsvärden och de rekreationsmöjligheter, som finns.
Bygden har inte så många kulturella traditioner att bygga på och bebyggelsen saknar i många fall en enhetlig och harmonisk stil i förhållande till andra turisttrakter i vårt land, men jag tror, att för den sanne naturälskaren har Fjällsjöbygden minst lika mycket att bjuda på som många av vårt lands populäraste turistcentra.

Jansjö 1952
Lennart Engman
Folkskollärare i Jansjö